.

I sommar har vi inga planer. Vi tar det lugnt och som det kommer. Vi myser. Badar. Och äter glass. (Vi åt för övrigt glass med Västerbottens ost och päron igår.) Vi är med familj och vänner. Älskade lilla prinsessan har fått diagnosen barnreumatism. Men äntligen börjar medicinerna verka. Hon mår så mycket bättre. Och hon har lärt sig att slicka ren tallriken. Hon har också blivit envis. Mycket. Och jag. Jag blev korthårig. Ett impulsivt men lyckat beslut.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

En underbar dag! Sol och värme. (Lite mindre av dem hade räckt.) Loppis. Vänner och picknick. Bilderna kommer från min makes telefon. Han tar så fina bilder! (Konstigt eftersom han faktiskt är fotograf.) Klockan här nederst inhandlades idag. Behöver lite rengöring och kanske färg…

.

.

.

Finlandsresa. Uppsatsseminarier. Sjukhusbesök. 1-års kalas. Och säkert massor mera ryms i veckorna jag varit frånvarande. Men nu är det sommar. Lusten att fixa här hemma är enorm. Fast det kan bli svårt med dottern som konstant kommer bärandes sina skor och menar att hon vill ut. Och hur nekar man henne det? Nej, nu är det bara att gå ut och plocka (i bästa fall) blommor eller små pinnar eller skräp. Fast det bästa hon vet är att hoppa i vattenpölar…

Det lilla jag hunnit här hemma är projekt barnkammare. Vi inhandlade en pinnsoffa på Myrorna som målades och kläddes om. Lillan har också fått finfina inramade affischer. Det återstår bara att borra hål i dessa ack så underbara betongväggar. Vi äger ingen slagborr eller dyl… Så tre ynka hål blir det allra största projektet.

.

.

.

.

Jag visade en bild på finfina sängkläder till min man. Så gott vi skulle sova i dom, försökte jag övertala honom om vikten av att ha sådana. Han tyckte bara att det var synd att vi inte ska köpa några just nu…Nähä, tänkte jag, vilken överraskning! Man behöver så klart inte köpa allt man tycker är fint. För det finns ju alltid roligare saker att använda pengarna till: Sommardäck till bilen, platt TV som han drömmer om, osv.

Men sängkläderna, dom finns på Åhlens. (Om någon annan skulle behöva köpa dom.)

.

.

TRANSLATION:

I showed a picture of lovely bed linen to my husband. We’d sleep tight in those, I tried to make him understand the importance of having those. He replied that it was a pity we wouldn’t buy any. What a surprise. And the truth is undeniably that one doesn’t need all pretty things there are. Because there are more fun things to spend the money on, like summer tires to the car, plasma TV that he dreams of and so on.

The picture above is of the bed linen and can be purchased at Åhlens.

.

.

Sjukhus, tycker jag, är otrevliga ställen. Kala och opersonliga. Men det tycker visst inte min dotter. Att springa genom de långa korridorerna var det roligaste hon gjort. Och alla människor. Alla som vinkade åt henne och pratade och låg mot henne. Hon har haft det sämre kan man väl säga. Nu är det bara att hoppas att inget är fel på henne. Det tror jag inte; jag vill inte tro det.

.

TRANSLATION:

I dislike hospitals. They’re cold and impersonal. But my daughter, she disagrees. Running along the long corridors was a joy. And all the people. People who talked to her and smiled at her. She has had it worse, so to say. Now we just wait and hope that all is OK with her. I think she is fine, I refuse to believe otherwise….

.

.

.

.

.

.

.

.

Min lilla syster. Hon fyller sex år snart och älskar Hello Kitty. Jag träffar inte henne så ofta, så jag vet inte. Jag vet inte riktigt vad hon gillar förutom Hello Kitty. Men jag har sytt henne en klänning. Rosa och blå. Med tre rosetter på ryggen. Och lite annat har jag hunnit med att sy också. Till lilla prinsessan som sover. Hon har också fått en klänning. En klänning av en gammal kjol som jag inte längre använde.

.

TRANSLATION:

My little sister. She turns 6 years in a few days and she loves Hello Kitty. I meet her quite rarely and don’t know what she likes. Apart from Hello Kitty. So I’ve made her a dress. Pink and blue. With bowties at the back. My little princess whose fast asleep got one too. A dress, I mean. A light pink, made of an old skirt I no more use.

.

.

Frustration. Det här med datorer och teknik har fått min hjärna att koka över. När jag väl kom igång med bloggandet igen så slutade någonting att fungera. Och det var inte jag utan webbhotell leverantören som strulade… Nåja, nu är det fixad. Och jag kan fortsätta. Fortsätta blogga alltså. Och sen läser jag. För att få inspiration till uppsatsskrivandet. Fast jag hittar massor med ursäkter för att inte skriva. Ändå tycker jag att det är kul. Men måsten är alltid måsten liksom…

.

.

.

.

Det blåser kallt. Så kallt att jag vill inte vara ute. Men marken är bar, fläckvis. Snön har börjat sin reträtt. Sakta men säkert. Vi är på väg mot våren. Så jag gnäller inte. Istället sätter jag fast fotografier i ett album. Och undrar. Undrar om barnet verkligen var så litet som hon ser ut på fotona. Nu är hon stor, fast liten. Men 9 månader och har ett spänne i håret.

.

.

.

Idag har lekt med tanken. Med tanken om ett svartvitt kök. Call me crazy, men jag tog ut all svart, vitt och svartvitt porslin från köksskåpet. Ställde dom på stringhyllan. Kanske ska det vara svartvitt i köket, tänkte jag. Ekbordet har ju plastats in i svartvitt vaxduk så att lillan kan gorma på allt hon orkar…  (Hur länge jag står ut med vaxduk vet jag inte.) Men det skulle kunna vara fint med lite mer grafiskt “klädsel” i köket, men vad ska jag då göra med min rosa matta då… Hmmm, måste fundera på detta.

.

.

.

.

.

.

Tyger. Såna finns. I mina skåpar. Mer än nödvändigt. (Som jag säkert sagt förut). Men Selma kommer att få mycket kläder. Prickiga. Blommiga. En färgade. Pyjamas. T-shirts. Klänningar. Byxor. Och garn. Svärfar, snäll som han är, färgade garn till Selma. Grönt blev det. Beige var det.

Och om ni inte tro på mig, så låt DN:s Dan Jönsson försöka övertala er. Om att Bildmuseet visar en enastående utställning. Här.

.